Bergochdalbana

Ja det är exakt vad mitt liv har blivit. Och ni vet hur mycket jag avskyr berochdalbanor.

Min dag började hur bra som helst. Städerskan kom klockan 9 vilket betydde att jag slapp hela morgon rutinen som annars innehåller diskning, städning och diverse andra tråkigheter. Jag gjorde mig själv en cappuccino till min morgon toast och färska bär. (Familjen har alltid färska bär hemma = berry heaven). Hur som helst, jag begav mig sedan ut i vardagsvimlet på Oxford street för ett par ärenden och spenderade sedan min tid genom att vandra runt på Londons gator. Hittade tillslut fram till National Gallery of Art vid Trafalgar Square och spenderade eftermiddagen strosande runt i vackra salar med deras samlingar av bland annat Monet, Picasso och van Gogh. En bra dag hitintills alltså!

Men som alla bergochdalbanor går de inte i samma riktning hela vägen. Den riktiga dippen kom cirka 15 minuter efter att Sam lämnat barnen med mig hemma i huset. Jag kan väl sammanfatta kvällen som ett två timmar långt fritt fall utan något härligt kittlande i magen. Som tur var kom tillslut pappa Danny hem och räddade oss från varandra.

Helt slut och med ett “I hate you” ringade i öronen väntar nu bara en kopp te och lite planering inför min helt lediga dag imorgon. Suck.

Måndag #1

Efter en något chockerande start på min au pair-karriär har jag idag faktiskt haft en väldigt fin dag med barnen. Det trodde jag nog aldrig skulle hända efter helgen som gått…

Både fredag kväll, lördag morgon och hela söndag dag var totalt kaos i huset. Barnen var antagligen ganska spända över hur det skulle bli med en ny au pair och reagerade på följande vis:
- Nästan konstant skrikande/gråtande
- Ett antal oförskämda kommentarer om vad de tyckte jag hörde hemma
- Kastade mat på varandra och sina föräldrar
- Slagsmål mellan bror och syster

Som sagt, jag var i chocktillstånd. Aldrig i hela mitt liv kunde jag tro att det skulle gå så här illa, så här fort. Men så kom plötsligt måndag morgon och allt kändes bättre. Barnen plus föräldrarna var ute ur huset kl 8, och jag fick tid att göra disken, städa undan leksaker, packa upp det sista ur mina väskor, ta ett långt varmt bad och gå en promenad. Som en ny människa tog jag emot Otis vid lunch och sedan flöt hela dagen på utan några större missöden. 

Det enda som återstår av idag är nu en kopp Earl Grey, ett par avsnitt av Friends och min något hårda (om breda) säng. 

Puss

Keslake road

Nu är jag tillslut på plats hos familjen Marks i Queen’s Park. Mamma Sam och barnen hämtade upp mig vid Paddington station i deras lilla Saab. Nu bor jag på vinden i deras fina, gamla, engelska radhus. 

Första kvällen var jag helt utmattad och somnade redan klockan 21. Igår mådde jag mycket bättre och spenderade en stor del av dagen på Oxford Street, New Bond Street och Regent Street. Sedan mötte jag upp mamma och vi gick och fikade vid BBC huset på Portland Place. Efter det tog vi oss till mammas hotell i Bayswater och gick sedan ut och åt på en jättegullig grekisk resturang med underbar mat! Sen fick mamma en lång hej-då-kram innan jag tog “the tube” hem till mig. 

Idag ska jag spendera lite mer tid tillsammans med familjen. Äta frukost, gå en runda i de närmaste kvarteren och kanske gå på en konstutställning. 

Ska försöka skriva lite mer om barnen nästa gång och kanske lyckas lägga upp en bild på huset också!

Puss

London-längtan 2

Kommer hela tiden på mig själv med att dagdrömma om hur mitt rum i London kommer se ut, vad barnen och jag ska hitta på för bus, hur jag kommer strosa runt på Portobello Road och alla spännande människor jag kommer träffa. Jag blir plötsligt obehagligt medveten om hur mycket jag längtar bort här ifrån. Från allt jag vet och kan. Jag saknar människor jag inte träffat och platser jag aldrig varit på. 

Hur som helst, stundande status för resan är följande:
- Au pair-kontraktet mellan familjen och mig är skrivet. 
- Datum för avresa är satt. 25 (ev 26) september.
- Spanar efter bra flygbiljetter. Billigt till Heathrow och med okej pris för mitt extra bagage. Lär hamna hos SAS, som vanligt… (Säkert kort)
- Packlistan är påbörjad! Pippi Långstrump på engelska, Vår Kokbok, svenska mått, foton av mina favoriter, älg-pasta och adaptrar är vad den innehåller än så länge.

Ciao

London-längtan

Avslutade precis mitt tredje skypesamtal med min au pair familj. Mamman, Sam, är hur go som helst och barnen verkar busiga och fulla av energi. Pappan, Danny, verkar lugn och trevlig. Tydligen är han ateist - vi kommer nog komma bra överens! Jag längtar dit så mycket att jag inte vet hur jag ska klara av att jobba mer än en hel månad till. Jag vill åka idag!